Man valde att använda digitala tjänstekontrakt (mallar) baserat på WSDL-filer och XML-scheman. Dessa bestämde formatet och det tillåtna innehållet på de meddelandena som skulle skickas.
Alla parter som skall ingå i meddelandeutbytet ska inneha ett SITHS-certifikat (sigill) som gör att de säkert kan identifieras. Partens HSA-id (identitet) framgår av certifikatet.
En TjänsteAdresseringsKatalog, TAK. Den innehåller:
- Ett system med logiska adresser så att meddelanden kunde hitta fram till rätt mottagare.
- En kontrollmekanism som såg till att styra anropsbehörigheter, vem som hade rätt att skicka meddelande till en viss adress.
En central, nationell tjänsteplattform. Här skulle alla meddelanden passera som gick mellan olika regioner. I dess TAK finns det nationella adress- och behörighetsregisterna.
Regionala tjänsteplattformar i varje region. Det hanterar meddelandeflödet inom regionen, men också meddelanden till och från regionen, via den nationella tjänsteplattformen. I dessa plattformar finns en regional TAK.
Ett system för aggregerande tjänster (massutskick). Kopplat till detta system finns ett engagemangsindex som pekar ut vilka adresser som innehåller information för en viss individ.
Till detta kopplas tjänstekonsumenter (avsändare) och tjänsteproducenter (mottagare).

En tjänstekonsument bestämmer sig för att skicka ett meddelande till en logisk adressat för att begära information, enligt specifikationen i ett tjänstekontrakt.
Förfrågansmeddelandet (“requesten”) populeras, och skickas till den närmaste tjänsteplattformen. Det kan vara en regional eller den nationella tjänsteplattformen. Det är adresserat med den logiska adressen till slutmottagaren. TLS används och information om tjänstekonsumentens certifikat, och HSA-id, medföljer anropet.
Mottagande tjänsteplattform tar emot meddelandet och certifikatsinformationen. Därefter sker följande:
1. Kontroll av att certifikatet är korrekt. Konsumentens HSA-id plockas fram.
2. Kontroll i TAK-ens adressregistret av att den logiska adressen är känd för det kontrakt som används (dvs, kontraktet + adressen → mottagare).
3. Kontroll i TAK-ens behörighetsregister av att konsumenten har rätt att skicka meddelanden baserat på aktuellt kontrakt till adressaten.
Om kontrollerna ovan går bra skickas meddelandet vidare till nästa part. Om denna part är en tjänsteplattform upprepas kontrollerna.
Om meddelandet lyckas passera de mellanliggande tjänsteplattformarna når det till slut tjänsteproducenten. En producent kan representera många logiska adressater. Det är sedan upp till producenten att se till att informationen når adressaten.
Ett svar formuleras, baserat på tjänstekontraktet. Svaret skickar sedan tillbaka enligt samma väg som det anlänt.

hej {#anchor

Men vad är meningen

När de säger	Så menar de
Aggregerande tjänst
Engagemangsindex
Källsystem
Logisk adress
RIV-Tekniska anvisningar (RIV-TA)	Det tekniska regelverket för detta digitala meddelandeutbyte. Detta är samlat i ett antal dokument och återfinns här: http://rivta.se/documents.html
Tjänstekontrakt
Tjänstekonsument	Det system initierar ett meddelandeutbyte genom att skicka ett frågemeddelande.
Tjänsteplattform	Som en telefonväxel, men för meddelandeutbyten. Plattformen har två grundfunktioner: Vägval (routing). Den översätter logiska adresser till fysiska (URL-er). Behörighetskontroll. Verifierar att tjänstekonsumenten har behörighet att använda en logisk adress.
Tjänsteproducent	Det system som är “slutgiltig” mottagare av ett frågemeddelande. Förväntas svara med ett svarsmeddelande.
TjänsteAdresseringsKatalog (TAK)	En databas som tjänsteplattformen har. Den innehåller två register: Adresseringsregister Behörighetsregister Administration av dessa register kallas ofta att “TAK-a”.

...

Jämförda versioner