...
I en galax långt, långt borta uppstod behovet av att kunna utbyta brev med information på ett enkelt, effektivt och säkert sätt. Många kloka personer slog sina huvuden ihop, och efter flera års tänkande och ritande på whiteboards så kom man fram med en plan. Den arkitektur planen byggde på hade följande egenskaper:
Det fanns mallar som bestämde formatet och det tillåtna innehållet på de meddelandena brev som skulle skickas.
Både avsändare och mottagare av meddelandenbreven, liksom postkontoren, ska inneha ett sigill som gör att de säkert kan identifieras. Partens identitet Identiteten framgår av sigillet.
Ett adresseringssystem adresser så att meddelanden breven kunde hitta fram till rätt mottagare.
En kontrollmekanism som såg till att styra behörigheter, vem som hade rätt att skicka meddelande ett brev till en viss adress.
Ett centralt, nationellt, postkontor. Här skulle alla meddelanden brev passera som gick mellan olika städer. På kontoret finns det nationella adress- och behörighetsregisternabehörighetsförteckningar.
Regionala postkontor i varje stad. Det hanterar meddelandeflödet flödet av brev inom staden, men också meddelanden brev till och från staden, via det centrala postkontoret. På dessa kontor finns regionala adress- och behörighetsregisterbehörighetsförteckningar.
Ett system för massutskick. Kopplat till detta system finns ett index där ett urval av adresser kan sökas fram.
Till detta kopplas Och så fanns det naturligtvis avsändare och mottagare.
...
Administration
Det var en hel del som behövde förberedas innan meddelandena breven kunde börja flöda.
Postkontoren måste byggas och utrustas med lämpliga sorteringsbord. Dessutom måste samtliga kontor sätta upp ett adress- och ett behörighetsregisterbehörighetsförteckningar.
Adressregistret måste fyllas i. Det Adressförteckningen kom att innehålla gatuadressen för alla adressater som skall kunna nås från aktuellt postkontor (sker per mall).
Behörighetsregistret måste fyllas i. Det Behörighetsförteckningen berättade vilken avsändare som här rätt att adressera en viss adressat (per mall).
Mallarna för de olika meddelandetyperna brevtyperna designades.
Samtliga parter som skulle ingå i meddelandeutbytet kunna skicka och ta emot brev var tvungna att skaffa ett sigill.
Meddelandeflödet
Själva utbytet av meddelandet brev följde en bestämd sekvens.
En avsändare bestämmer sig för att skicka ett meddelande brev till en adressat mottagare för att be om information. En för frågan lämplig mall väljs.
Frågan formuleras, och sedan skickas meddelandet brevet till det närmaste postkontoret, adresserat med adressatens mottagarens adress. Det kan vara ett regionalt kontor eller så kan meddelandetbrevet, i vissa fall, skickas direkt till det nationella kontoret. En kopia av Avsändarens avsändarens sigill skickas med.
Mottagande postkontor tar emot sigill och meddelandebrev. Därefter sker följande:
Kontroll av att sigillet är korrekt. Avsändarens identitet plockas fram.
Kontroll i adressregistret adressförteckningen av att adressen är känd för den mall som används (dvs, mallen + adressen → mottagare).
Kontroll i behörighetsregistret behörighetsförteckningen av att avsändaren har rätt att skicka meddelanden brev baserat på aktuell mall till adressatenmottagaren.
Om kontrollerna ovan går bra skickas meddelandet brevet vidare till nästa part. Om denna part är ett postkontor upprepas kontrollerna.
Om meddelandet brevet lyckas passera de mellanliggande postkontoren når det till slut mottagaren. En mottagare kan representera många enskilda adressater. Det är sedan upp till mottagaren att se till att informationen når adressaten.
Ett svar formuleras, baserat på mallen. Svaret Svarsbrevet skickar sedan tillbaka enligt samma väg som det anlänt.
...
För viss information kunde det vara så att det är många adressater mottagare som behövde tillfrågas för att få ett samlat svar. Avsändaren kunde då välja att adressera Massutskicksfunktionen. Den hade ett index som för varje mall pekade ut de adressater mottagare som behövde kontaktas. Funktionen gjorde sedan utskicken, och samlade ihop svaren. Det samlade svaret svarsbreven i en kartong. Denna returnerades sedan till avsändaren.
...
I vår galax är det naturligtvis mycket ineffektivt att förlita sig på brev för att byta information mellan vårdens parter. I mitten på 00-talet fattades det beslut i Sverige om att en digital referensarkitektur (T-boken) samt ett Regelverk för Interoperabilitet inom Vård och omsorg (RIV) skulle tas fram. Det innehöll:
...
Digitala tjänstekontrakt (mallar). Dessa bestämde formatet och det tillåtna innehållet på de meddelanden som skulle skickas.
Alla parter som skall ingå i meddelandeutbytet ska inneha ett SITHS-certifikat (sigill) som gör att de säkert kan identifieras. Partens HSA-id (identitet) framgår av certifikatet.
En TjänsteAdresseringsKatalog, TAK. Den innehåller:
Ett system med logiska adresser så att meddelanden kunde hitta fram till rätt mottagare.
En kontrollmekanism som såg till att styra anropsbehörigheter, vem som hade rätt att skicka meddelande till en viss adress.
...