Definitionen motsvarar termen:

applikationskomponent

Logiska:

Journalsystem, som kan brytas ner i (komponenter), ex:

• Journalföring
• Schemaläggning
• Tidbokning

Fysiska:

• Cosmic
• Nationell Patientöversikt (NPÖ)

• Cosmic 7.5
• NPÖ 3.0

• Cosmic 7.5 Partille
• NPÖ 3.0 Inera

En applikation kan vara allt från en liten och enkel mobilapp till ett stort och komplext affärssystem. Huruvida en stor och komplex applikation är att anse som en eller flera applikationer är upp till arkitekten att avgöra.

I en vy över affärssystemet kan det delas upp i skilda applikationer (-komponenter), samtidigt som det i en vy över hur det integreras kan beskrivas som endast en applikation. En applikation kan bestå av applikationskomponenter.

En applikation ska kunna implementeras fristående. Den utför en eller flera applikationsfunktioner och exponerar endast funktionalitet via en uppsättning applikationsgränssnitt.

I ett tidigt utvecklingsskede är logisk (konceptuell) applikation användbar. En logisk applikations namn ska helst vara ett substantiv och används främst för att definiera mönster, exempelvis i referensarkitekturer, eller som element i övergripande målarkitekturer och sammanfattningar. Det är också lämpligt att använda i upphandlingsunderlag för att beskriva krav på en applikation som ska upphandlas.

I ett senare skede kan applikationen konkretiseras i en fysisk applikation. Fysiska applikationer kan beskrivas på olika nivåer. Den mest generella nivån är att identifiera den konkreta applikationen med sitt namn som leverantören gett den eller ett namn som används inom verksamheten. Vidare är det möjligt att lägga till version för att på så sätt kunna beskriva hur applikationen ska utvecklas och få in den i planer. Till sist är det också möjligt att definiera element för var applikationen är installerad, dvs instanser. Dessa instanser kan man normalt sett hitta genom inventeringsverktyg, dvs applikationer som faktiskt exekverar eller är installerade.

I praktiken framgår det ofta av namnsättningen på applikation om det är en logisk (konceptuell) eller fysisk applikation som avses (exvis. Ordbehandlare eller Word). En rekommendation är därför att inte lägga för mycket kraft på att definiera om en applikation är logisk eller fysisk.  Det viktiga är att visa vad en applikation består av och hur den förhåller sig till andra applikationer. För att visa hur en applikation bryts ner från logisk till fysisk, ner till instansnivå används relationen ´del av´. Se applikationstjänster och applikationsgränssnitt för vägledning beskrivning av hur applikationer interagerar med varandra.

Automatiserat beteende som utförs internt i en applikation.

Deklarationsmottagning

Ärenderegistrering

Ärendekvittens

Ärendedistribution

Ärendesökning

Applikationsfunktioner beskriver applikationens interna beteende på en abstrakt nivå. I den mån applikationens beteende exponeras utåt görs det via applikationstjänster.

Det råder ett många-till-många-förhållande mellan applikationsfunktion och applikationstjänst.

Endast det nödvändiga beteendet anges (typiskt de funktioner som behövs för att göra en applikationstjänst begriplig). Applikationsfunktionen ska anges på abstraktionsnivå som passar det aktuella sammanhanget.

Applikationsfunktioner kan användas i sekvensdiagram för att beskriva applikationens interna funktion.

Mekanism för att möjliggöra tillgång till en eller flera applikationsfunktioner genom ett bestämt gränssnitt som följer en tjänstebeskrivning.

Arbetsgivardeklaration
Elektronisk remiss

Nationell Patientöversikt
Elevregister

Ärendehantering
Arkivering

Applikationstjänster levereras och konsumeras med hjälp av informationsteknologi. De kan ha olika typer av gränssnitt som riktar sig till både människor och tekniska system, exempelvis e-tjänster eller API:er. 

Tjänster bör namnsättas olika beroende på vad de har för huvudsaklig funktion. De vanligaste varianterna är att namnet ges efter 1) den process eller verksamhetsfunktion tjänsten stödjer, 2) den information tjänsten tillhandahåller, eller 3) den generella, återanvändbara funktion tjänsten tillhandahåller.

Applikationstjänster kan ha samma namn som verksamhetstjänster, men representerar då den tekniska implementationen av dessa. Det kan också vara så att flera applikationstjänster behövs för att realisera en verksamhetstjänst och en applikationstjänst kan vara del i realiseringen av flera verksamhetstjänster.

Applikationstjänster realiseras av applikationer och dessas funktioner. Arkitekturen kan beskriva applikationerna som svarta lådor, dvs utan interna funktioner. I detta fall kopplas tjänsterna direkt till applikationerna. Det är också möjligt att koppla tjänsterna till applikationer via funktioner. Detta görs om det finns behov av att beskriva vilken funktion som realiserar vilken tjänst och om arkitekten vill bryta ner applikationen i funktioner.

Både producenter och konsumenter av tjänster realiserar dessa. Om tjänsten har producent- eller konsumentspecifika gränssnitt modelleras dessa separat och kopplas därefter till producerande respektive konsumerande applikation. 

Detaljer om applikationstjänster kan beskrivas med hjälp av elementen som är definierade i sektionen tjänsteutökning nedan. Exempelvis kan gränssnitt, tjänstefunktion och det datainnehåll som utbyts med tjänsten beskrivas. Dessa detaljer kallas sammanslaget för tjänstebeskrivning och vägleder utformandet av tekniska tjänstekontrakt eller API:er som kan tolkas av IT systemen.

Deklarationshanterare

Remissproducent

Engagemangsindex

Elevregisterproducent

Ärendedistributör

Arkivfrågehanterare

Ett applikationsgränssnitt kan representera och beskriva accesspunkter, protokoll, kommandon, operationer och datainnehåll som utbyts mellan applikationer som producerar och konsumerar tjänster.

En applikationstjänst kan innehålla flera olika gränssnitt för olika teknologier, interaktionsmönster eller delar av tjänsten. Exempelvis kan det finnas ett gränssnitt för att administrera innehåll och ett annat för att konsumera.

Gränssnitt namnges med fördel med en kombination av ämnet eller informationsmängden (Exvis Ärende) som gränssnittet hanterar och rollen det har i processen (Exvis Distributör). 

Logisk eller fysisk resurs som manipulerar, interagerar med eller innehåller andra logiska eller fysiska resurser.

• HAN-ADM-012

Noder är aktiva element som exekverar and bearbetar artefakter vilka i sig är representationen av komponenter och dataobjekt.

Noder används exempelvis för att modellera applikationsservrar, databasservrar eller klienter.

En nod är ofta en kombination av en eller flera maskinvaror  och systemprogramvaror som ger en komplett miljö för exekvering. 

En nod kan bestå av andra noder.

Man kan  använda ett attribut för att skilja på logisk och fysisk nod/teknikkomponent.

Det är möjligt att modellera olika versioner av noder, exempelvis MS SQL Server 2012 och 2017. I sådant fall rekommenderas att modellera dessa som två olika element. Detta gör det möjligt att beskriva utveckling över tid.

Noder realiseras av utrustning och systemprogramvara och de realiserar teknikfunktioner, tekniska gränssnitt och tekniska tjänster. De använder sig av kommunikationsvägar  som är kopplade mot nätverk. 

Specialisering av nod som representerar en fysisk resurs vilken har kapacitet att göra beräkningar.

Utrustning används för att modellera maskinvara såsom stordatorer, PC, nätverkskomponenter med mera.

En utrustning är ofta del av en nod tillsammans med en eller flera programvaror.

En utrustning kan bestå av andra utrustningar.

Utrustning har ofta relationer till kommunikationsnätverk och använder dessa. Utrustning realiserar noder.

Systemprogramvara knyts i regel till utrustning eftersom den exekveras på en utrustning. 

Programvara som tillgängliggör eller bidrar till en miljö för lagring, beräkning och användning av programvaran eller av den data som programvaran hanterar.

Systemprogramvara är en specialisering av en nod som används för att modellera den programvarumiljö som applikationer exekverar i.

Ofta kombineras systemprogramvara med en utrustning för att formera en komplett nod.

Systemprogramvara kan knytas till annan systemprogramvara för att beskriva lager av programvara som exekverar ovanpå varandra. 

Systemprogramvara använder kommunikationsnätverk. De används av utrustning och realiserar noder.

Struktur som innehåller utrustningar och skapar kommunikationsvägar.

Ett kommunikationsnätverk knyter samman två eller flera utrustningar och möjliggör dirigering och överföring av data inklusive databaserad kommunikation för exempelvis video och röstöverföring. I sin enklaste form är det en  länk mellan två utrustningar men det kan bestå av multipla länkar och associerad nätverksutrustning.

Kommunikationsnätverk realiserar en eller flera kommunikationsvägar. Det representerar den fysiska realiseringen av den logiska länken mellan två noder. De används av systemprogramvara.

Kommunikationsnätverk har egenskaper som exempelvis bandbredd och fördröjning,

Ett kommunikationsnätverk kan bestå av subnät. Det kan aggregera enheter och systemprogramvara för att exempelvis modellera routrar, switchar och brandväggar som en del av nätverksinfrastrukturen.

Länk som möjliggör informationsutväxling mellan två eller flera noder.

I mindre avancerade fall modelleras en kommunikationsväg med hjälp av en relation mellan noder som beskriver hur noderna använder sig av varandra. Om behov finns att göra mera avancerad modeller kan elementtypen kommunikationsväg användas. Exempelvis om det är fler än två noder som använder samma kommunikationsväg.

En kommunikationsväg binder samman två eller flera noder.

Elementet används för att modellera den logiska kommunikationen och relationen mellan noder. Den realiseras av ett eller flera kommunikationsnätverk vilka representerar de fysiska kommunikationslänkarna. 

En kommunikationsväg kan aggregera noder. Egenskaper, som exempelvis bandbredd och fördröjning, är vanligtvis aggregerade från underliggande nätverk.

Teknisk mekanism för att möjliggöra tillgång till en eller flera noder genom ett bestämt gränssnitt.

• Filöverföring
• Meddelandehantering
• Lagring
• Katalogtjänst
• DNS
• Central inloggningstjänst

En distinkt (funktionell) tjänst som erbjuds via ett eller flera tekniskt gränssnitt.

En teknisk tjänst uppvisar funktionaliteten hos en nod.

En nod exponerar en teknisk tjänst genom att knyta tekniska gränssnitt till sig.

En teknisk tjänst kan bestå av andra tekniska tjänster.

En teknisk tjänst realiseras av en nod och/eller en teknikfunktion samt har tekniskt gränssnitt.

Tekniska beteenden hos en nod.

• Datalagring
• Kryptering
• Sessionshantering
• Användarhantering
• Certifikathantering
• Autentisering.

En teknikfunktion beskriver en nods interna beteende. För användaren av en teknikfunktion är detta beteende osynligt. Om dess beteende exponeras externt sker detta alltid genom en eller flera tekniska tjänster.

Funktionen kan vara på valfri nivå utifrån det sammanhang som den förekommer i.

En teknikfunktion kan realisera en teknisk tjänst.Tekniska tjänster som hör till en viss teknikfunktion kan användas av andra teknikfunktioner.

En nod kan kopplas till en teknikfunktion vilket innebär att noden realiserar och utför teknikfunktionen.

Typer av interface/protokoll:

• (S)FTP
• DHCP
• LDAP

instanser:

• ftp.haninge.se

Det tekniska gränssnittet exponerar en teknisk tjänst för sin omgivning. Samma tjänst kan uppvisas genom andra tekniska gränssnitt. 

Ett teknisk gränssnitt kan vara del av en nod vilket innebär att gränssnittet realiseras och erbjuds av noden och kan nyttjas av andra noder.

Det tekniska gränssnittet specificerar hur andra noder kan få åtkomst till en nods teknisk tjänst.