Detta dokument är ett försöka försök att översiktligt beskriva principerna bakom dagens kommunikation över tjänsteplattformar. Många termer kan vara obekanta för läsaren - sist i dokumentet finns ett litet lexicon lexikon som kan vara till hjälp.
Vi inleder med ett hypotetiskt historiskt scenario - hur skulle arkitekturen se ut om vi använde brev i stället för digitala meddelanden.
...
fungerade informationsutbytet inom vården under det förra århundradet.
När vi använde brev i stället för digitala meddelanden
Här beskrivs ett hypotetiskt scenario.
Bakgrund
InformationsutbyteI en galax långt, långt borta uppstod Under 1990-talet identifierades inom vården behovet av att kunna utbyta brev med information på ett enkelt, effektivt och säkert sätt. Många kloka personer slog sina huvuden ihop, och efter flera års tänkande och ritande på whiteboards så kom man fram med en plan. Den arkitektur planen byggde på hade följande egenskaper:
Det finns mallar som bestämde formatet och det tillåtna innehållet på de brev som ska skickas.
Både avsändare och mottagare av breven, liksom postkontoren, ska inneha ett sigill som gör att de säkert kan identifieras. Identiteten framgår av sigillet.
Alla parter får en adress så att breven kan hitta fram till rätt mottagare.
En kontrollmekanism som ser till att styra behörigheter, vem som har rätt att skicka ett brev till en viss adress.
Ett centralt, nationellt, postkontor. Här ska alla brev passera som skickas mellan vårdenheter i olika städer. På kontoret finns det nationella adress- och behörighetsförteckningar.
Regionala postkontor i varje stad. Det hanterar flödet av brev mellan enheter och personer inom staden, men också brev till och från staden, via det centrala postkontoret. På dessa kontor finns regionala adress- och behörighetsförteckningar.
Ett system för massutskick. Kopplat till detta system finns ett index där ett urval av adresser kan sökas fram.
Och så finns det naturligtvis läkare, sjuksköterskor, administrativ personal, vårdenheter mm, som agerar i rollerna avsändare och mottagare.
...
Administration
...
Själva utbytet av brev följer en bestämd sekvens. Det kan exempelvis vara:
En läkare (avsändare) bestämmer sig för att skicka ett brev till en vårdcentral i en annan stad (mottagare) för att be om informationen journalkopia. En för frågan lämplig mall för journalinformation väljs.
Frågan formuleras, och sedan skickas brevet till det närmaste postkontoret, adresserat med mottagarens adresstill vårdcentralen. Det kan vara ett regionalt kontor eller så kan brevet, i vissa fall, skickas direkt till det nationella kontoret. Brevet skickas rekommenderat, och en kopia av avsändarens sigill skickas med.
Mottagande postkontor tar emot sigill och brev. Därefter sker följande:
Kontroll av att sigillet är korrekt. Avsändarens identitet plockas fram.
Kontroll i adressförteckningen av att adressen (vårdcentralen) är känd och accepterad för den mall som används (dvs, mallen + adressen → mottagare).
Kontroll i behörighetsförteckningen av att avsändaren har rätt att skicka brev baserat på aktuell mall till mottagaren.
Om kontrollerna ovan går bra skickas brevet vidare till nästa part. Om denna part är ett postkontor upprepas kontrollerna.
Om brevet lyckas passera de mellanliggande postkontoren når det till slut mottagarenmottagande vårdcentral. En mottagare kan representera många enskilda adressaterparter. Det är sedan upp till mottagaren att se till att informationen når den enskilda adressaten.
Ett svar formuleras, baserat på mallen. Svarsbrevet skickar sedan tillbaka enligt samma väg som det anlänt.
...