Sidjämförelse

Det finns olika “skolor” för hur frigjord tid kan värderas:

1. Värdet på tiden är värdet av det som tiden är tänkt att användas till

Enligt det här resonemanget beror värdet på den frigjorda tiden på vad den är tänkt att användas till, så att man bör försöka värdera tiden utifrån vad man planerar att göra med den. Exempelvis kanske verksamheten planerar att använda frigjord tid från administration för att träffa fler patienter - och i så fall är värdet av den frigjorda tiden detsamma som värdet på ett patientmöte. Om verksamheten istället inte har någon plan för att använda tiden ska den enligt det här resonemanget inte värderas i pengar till kalkylen då det är osäkert om den har något värde. Resonemanget förespråkas bland annat av myndigheten DIGG i Vägledningen för nyttorealisering.

2. Värdet på tiden är vad någon är beredd att betala för tiden

Enligt det här resonemanget är värdet på tiden vad någon är beredd att betala för den, oavsett vad tiden är tänkt att användas till. Så oavsett om frigjord tid används för fler patientmöten, utbildning, fikapauser, mer dräglig arbetsmiljö eller någonting annat, så är den värd lönekostnaden plus sociala avgifter eftersom det är vad det skulle kosta för arbetsgivaren att köpa tiden. Lönekostnader för olika yrkesgrupper hittar ni på sidan Vanliga kalkylfaktorer. Resonemanget förespråkas inom national- och hälsoekonomi.

Ineras resonemang

I de kalkyler Inera arbetar med utgår vi främst från alternativ 2 - att värdera frigjord tid som det som någon är beredd att betala för den, oavsett vad den är tänkt att användas till. Vi har följande skäl till att göra detta:

• Att använda lönekostnad + sociala avgifter innebär att den frigjorda tiden värderas på ett konsekvent sätt så att olika kalkyler går att jämföra med varandra utan att man behöver sätta sig in i vilka antaganden som gjorts hur den frigjorda tiden ska användas.

• Om den frigjorda tiden värderas utifrån vad den är tänkt att användas till och det värdet är väldigt högt, men verksamheten i verkligheten gör någonting annat med tiden, riskerar nyttan att kraftigt underskattas eller överskattas. Kanske bättre då att ha en mer konsekvent värdering i form av lönekostnad + sociala avgifter.

• Att värdera den frigjorda tiden med lönekostnad + sociala avgifter förhindrar inte ett resonemang om vad tiden ska användas till. Om verksamheten planerar att kunna träffa fler patienter, är det nyttan som ska hämtas hem. När ni då presenterar omfördelningsnyttan kan ni säga “det här representerar frigjord tid som vi värderat i pengar - vi planerar att använda tiden för att träffa fler patienter och öka tillgängligheten. Vi förväntar oss att kunna förbättra tillgängligheten så här mycket.”

Det här arbetssättet passar bra för de mer generella kalkyler som Inera tar fram, eftersom Ineras ansvar är att ta fram möjliggöra men inte att realisera nyttan. Men det utesluter inte att det kan finnas situationer där alternativ 1 är till hjälp - exempelvis om en region eller kommun är säkra på hur frigjord tid ska användas, så kan de belysa det genom att värdera det i nyttokalkylen.

På sidan Vanliga kalkylfaktorer finns förslag på värdering av invånares arbetstid och invånares fritid, som baseras på Trafikverkets undersökningar och uppgifter.