Jämförda versioner

Nyckel

  • Dessa rader lades till.
  • Denna rad togs bort.
  • Formateringen ändrades.

...

Not: Nedan benämns Tjänsteadresseringskatalogen som Tjänstekatalogen.

Inledning

Virtualiseringsplattformen utgör plattform för effektiv realisering av (nationella) virtuella tjänster.

Komponenten syftar till att tillmötesgå kraven uttryckta i /wiki/spaces/SKLTP/pages/3187836516. Genom att skapa en virtuell tjänst för varje nationellt tjänstekontrakt, kan denna installeras i en virtualiseringsplattform. Med virtuell avses här en tjänst som uppträder som ställföreträdare för alla förekomster av verkliga tjänster som realiserar tjänstekontraktet. På så vis skapas en stabil (fast över tiden) tjänsteadress för varje nationellt tjänstekontrakt. Tjänstekonsumenter blir därmed oberoende av hur vårdens IT-stöd för stunden är organiserat och hur det förändras över tiden. Detta förutsätter att tjänsteproducenter i varje meddelande specificerar den organisation med vilken de avser samverka, på ett sätt som är systematiserat för den virtuella tjänster. Den virtuella tjänsten kan då genom uppslag av vägvals information, dynamiskt avgöra vilken konkret tjänsteproducent som är ansvarig för att erbjuda efterfrågad funktionalitet (uttryckt av tjänstekontraktet) för efterfrågad samverkanspart (uttryckt med partens HSA-id). En virtuell tjänst paketeras för en specifik profil av RIV Tekniska Anvisningar 2.0 eller högre. Med hjälp av tjänstekatalogen har virtualiseringsplattformen tillgång till information om varje tjänsteproducents tillämpade Riv TA-profil, kan bryggning mellan av konsumenten tillämpad profil och av respektive producents tillämpade profil göras.

Virtualiseringsplattformen är en plattform för drift och övervakning av virtuella tjänster. En virtuell tjänst exponerar en fast anslutningspunkt för ett tjänstekontrakt för en viss version av RIV Tekniska Anvisningar. En virtuell tjänst har följande huvuduppgifter:

  • Att erbjuda en nationell anslutningspunkt för ett nationellt tjänstekontrakt i syfte att skapa utrymme för en gradvis konsolidering av bakomliggande tjänsteproducenter. Nyckeln är här att skydda tjänstekonsumenter från strukurförändringar i regionernas IT-stöd. Det sker genom att tjänsteproducenter i meddelandekuvertet bifogar en logisk adress (verksamhetsadress) istället för att adressera specifika tjänsteproducenter. Den virtuella tjänsten använder information från tjänstekatalogen för att dirigera meddelandet till rätt mottagare. Här sker samtidigt en kontroll av teknisk anropsbehörighet – d.v.s. att tjänstekonsumenten har ingått avtal om att anropa den tjänsteproducent som ansvarar för att realisera tjänstekontraktet för adresserad verksamhet.

...

<< Från Tjänsteplattform 1.1 på RIVTA >>

Tjänsteadresseringskatalogen (TAK) har till uppgift att översätta logiska adresser till tekniska adresser, i praktiken URL:er.

Den primära konsumenten av informationen i tjänsteadresseringskatalogen är Virtualiseringsplattformen (VP).
Kommunikationen mellan VP och TAK regleras inte av några nationella tjänstekontrakt.
<< Från T-boken om TAK >>

Tjänsteadresseringskatalog. Tjänsten svarar på frågan ”Vilken informationskälla ska mitt IT-stöd utbyta information med, för att nå en viss informationsägare?” (t.ex. ”Vad är den tekniska adressen till det system som hanterar min tandkliniks tidbok?”)

Tjänsteadresseringskatalog. Referensarkitekturen inför därför begreppet verksamhetsbaserad adressering, där verksamhet avser den informationsägande verksamheten.

För varje informationsägare hämtas teknisk adress till aktuell tjänsteproducent för aktuellt tjänstekontrakt. Det finns alltid exakt en per informationsägare, men flera informationsägare kan dela tjänsteproducent. Exakt vad som identifierar en informationsägare är avhängigt tjänstedomän/process.

Användaren har bestämt sig för att begära ytterligare detaljer kring ett av engagemangen i översikten.

Som steg 2 men denna gång endast för en informationsägare, och för tjänstekontrakt som syftar till att hämta detaljerad information om ett engagemang.

Virtuella tjänster använder den i meddelandekuvertet obligatoriska verksamhetsadressen (informationsägande verksamhets identitet) för att efter uppslag i tjänsteadresseringskatalogen (stödtjänst), vidarebefordra frågemeddelandet till rätt tjänsteproducent (under förutsättning att informationsägaren godkänt anrop från tjänstekonsumenten).

Tjänsteadresseringskatalogen är en nationell tjänst som erbjuder administration och åtkomst av information som ligger till grund för verksamhetsbaserad adressering och åtkomstkontroll som utförs i virtualiseringsplattformen. Det betyder att virtualiseringsplattformen har ett beroende till ett nationellt tjänstekontrakt för att hämta vägvalsinformation från tjänstekataloger, men också till tjänstekontraktet för flygande uppdateringar mot av engagemangsindex.

UML-modellen nedan beskriver den informationsstruktur som behövs för att representera verksamhetsadressering och behörighetsstyrning i en tjänsteadresseringskatalog, se datamodell

Viktiga detaljer att få med

  • TAK är en stödtjänst och används internt av flera SKLTP komponenter
    • VP använder VP för virtualiseringar och behörigheter
    • EI använder TAK för att se vem som skall ha notifieringar
    • AgP använder TAK för att se logiska adresser
    • "Anslutningsverktyget använder TAK för vägval och behörighetsinfo"
    • NPÖ adaptern använder TAK för att hantera konfiguration av utgående URL:er
  • TAK exponerar 2 externa tjänster  (GetLogicalAddresseesForServicecontract och GetServiceContractsFor...)
  • TAK exponerar 3 interna tjänster

Virtualiseringsplattformen utgör plattform för effektiv realisering av (nationella) virtuella tjänster.

Virtualiseringsplattformen läser upp adresserings- och behörighetsinformation från Tjänstekatalogen till sin interna cache

...

.

...

Översikt

Dokumentet är indelat i följande delar:

  1. Arkitekturella krav
    Beskriver de arkitekturella egenskaper krav som är gemensamma finns för virtuella tjänsterTjänsteadresseringskatalogen.

  2. Systemsamverkan
    Ger en översiktlig bild av vilka system som samverkar samt dess primära roller i denna samverkan

  3. Användningsfall
    Beskriver de användningsfall som har störst påverkan på designen.

  4. Logisk vy
    Beskriver designens logiska uppdelning.

  5. Deploymentvy
    Beskriver hur lösningen skall driftsättas i QA och produktionsmiljöer.

  6. Testvy
    Beskriver integrationstester som behövs för att säkerställa den totala lösningens funktionalitet.

  7. Implementationsvy
    Beskriver centrala delar av implementationen.

...