Målmiljöer för systemet är Windows och Linux. Enligt K-5 spec.

Det här realiseras rent praktiskt av att VP är skrivet i java och kan köras i alla miljöer med ett kompatibelt JRE/JVM.

Att det fungerar på windows säkerställs genom unit och integrationstest som körs lokalt av utvecklarna.

Last- och prestanda-tester körs för NTJP:s räkning mot Linux (Egentligen våra miljöer för dev och test, QA etc).

För NTJP gäller att VP installeras på en Linuxmiljö med två noder för lastbalansering samt en “reverse-proxy” som vidarebefordrar alla anrop till VP via HTTP (I teorin ger detta viss avlastning då VP slipper krypteringen)

VP ingår NTJP och deployas där av SopraSteria/Basefarm till NTJP:s miljöer där den ingår som komponent (a.k.a. micro-service)

Denna realiseras av ett java/maven projekt som är beroende av ett flertal externa komponenter/bibliotek där de viktigaste är:

Spring-boot, Camel och se.skltp.takdatahandler där den sistnämnda är en del av SKLTP:s öppna källkods projekt.

Inom NTJP är VP direkt beroende av TAK applikationen (detta beroende är dock minimerat, med hjälp av en för VP lokal kopia av tak-datat).

Andra installationer för regionala tjänsteplattformar där VP ingår antingen som den är eller anpassad/modifierad förekommer.

De tjänster (webb-services) som VP exponerar utåt är beroende av en mängd andra system (utanför NTJP).

Det innebär VP och NTJP i sin helhet kan fungera korrekt, samtidigt som det finns problem med enskillda system utanför VP.

(Tillskillnad från applikationer som är beroende av någon webb/applikations-server som föregående version som behövde en “Mule runtime enviorment”).

Men VP ingår normalt som en komponet i ett system (NTJP). Eftersom detta är enda filen som skall instaleras som har sitt ursprung i VP projektet så slutar formellt komponentlistan för VP här.

För att bygga en release/komponent följer vi standardproceduren beskriven på: Generella instruktioner för utvecklare.

Hur själva installationen går till finns här.

Dessa inställningar görs i en fil som överlagrar standard-inställningarna i VP. Dessa ingår egentligen inte (av naturliga skäl) i VP projektet. Men för att VP skall fungera i sitt sammanhang i NTJP eller på annan regional installation krävs att det finns en sådan fil.

I VP projektet finns en fil med standard-inställningar (application.properties) som fungerar under utveckling (exakt vilka inställningar som behöver överlagras kan variera).

För NTJP gäller att lokala inställningar är egna projekt. Ett projekt per respektive miljö (dev, test, qa, prod). Ändringar i dessa versionshanteras separat i Gitlab, Dessa ändringar påverkar (naturligtvis) inte versionsnummret för VP och det finns ingen explicit koppling mellan en “version” av lokala inställningar och en VP version.

För NTJP gäller att ändringar i inställningar normalt först skall genomföras och testas i devel miljön följt av Test QA och Prod. För QA och Prod.

Rent praktiskt har endast driftsleverantören rätt att ändra inställningar i QA och Prod varför “vi/helpdesk”: lägger en beställning/instruktion på dessa ändringar. Antingen som en del av deployment instruktionen i samband med en ny version av VP, eller som en separat uppgift/beställning. Det är sedan upp till driftsleverantören att säkerställa att dessa uppdateringar/ändringar pushas till Gitlab.

Poängen med VP är att skapa en lös koppling mellan olika system inom svensk sjukvård som vill utbyta tjänster. (Anropande system tjänstekonsument/tjänsteproducent). Detaljerat beskrivet här.

Installation av nya virtuella tjänster kräver inte att källkoden för VP ändras varför det formellt inte heller är en del av VP:s deployment.

Under förutsättning att den som skapar den tjänst följer den av Inera publicerade standarden för wsdl:er. så räcker det att wsdl och xsd filer finns tillgängligt för VP i en för där avsedd katalog. Närmare beskrivning finns här.