Sidjämförelse

Nyttor

Minskade kostnader för upphandling av program. När regioner samarbetar om stöd- och behandlingsprogram behöver färre regioner köpa program på marknaden, vilket minskar deras kostnader.

Minskade kostnader för papper och porto. I stöd och behandling är all information digital, vilket minskar mängden papper som verksamheter skickar eller ger till invånare. Det kan handla om formulär eller information som invånaren ska läsa. Det minskar verksamhetens kostnader för papper och porto.

Minskad miljöpåverkan från papper och transport. När all information är digital minskar miljöpåverkan från papper och transporten av papper.

Frigjord tid för vårdpersonal. Flera delar av stöd och behandling frigör tid för vårdpersonal, jämfört med om de hade arbetat analogt:

• Behandlingen tar mindre tid för vårdpersonalen. En digital behandling tar mindre tid jämfört med en analog, eftersom delar av behandlingen är automatiserad

  • Delar av behandlingen är automatiserad - invånaren läser, tittar på filmer, gör övningar och tar del av sina resultat själv utan behandlarens hjälp.

  • Vårdpersonal behöver inte administrera papper och pappersutskick, utan kan länka och lägga in dokument digitalt i programmet, vilket går snabbare.

  • Färre invånare behöver komma tillbaka. När stöd- och behandlingsprogram håller högre kvalitet än analoga program, får fler invånare hjälp och behöver inte komma tillbaka för ny vård.

  • Färre besök behöver göras om. När invånare har allt samlat digitalt, behöver de inte hålla reda på papper och formulär inför besök. Det leder till att färre besök behöver göras om, vilket frigör tid för vårdpersonalen.

Frigjord tid för invånare. Stöd och behandling frigör tid för invånare jämfört med analoga program på flera sätt:

• Inga resor. Invånare behöver inte lägga tid på att resa till behandlingen, eftersom den är digital.

• Inga telefonköer. Invånare behöver inte vänta i telefonkö om de har frågor, utan kan istället skicka frågor via meddelanden.

Minskade kostnader för invånare. Eftersom innehållet är digitalt, behöver inte invånare resa till behandlingen. Det minskar deras kostnader för resor. Invånare som arbetar behöver inte heller ta ledigt från jobbet och förlora inkomst från det.

Minskade koldioxidutsläpp från resor. Eftersom innehållet är digitalt, behöver inte invånare resa till behandlingen.

Ökad trygghet för invånare. När de invånare som vill får gå digitala stöd- och behandlingsprogram istället för analoga, ökar deras trygghet. Flera faktorer bidrar till det:

• Känslan av en plan. Invånaren har en uppfattning om vad programmet innehåller och vad nästa steg är. Det är olika från program till program hur detaljerad överblicken över programmet är, men alla program ger en uppfattning.

• Behöver inte kontakta vården. Invånare kan spara informationen från programmet, så att de inte behöver kontakta vården om de har frågor i lika hög utsträckning efter att de gått programmet.

• Mindre tidspress. Eftersom invånarna väljer själva var och när de vill arbeta med programmet, så behöver de inte känna samma tidspress som ibland finns i analoga program. Det ökar tryggheten.

Minskad smittspridning. Eftersom innehållet är digitalt, behöver inte invånare resa till behandlingen. Det minskar risken för spridning av olika smittor, vilket är viktigt för alla som riskerar att bli allvarligt sjuka från smitta.

Snabbare utveckling av vård och behandling. När program genomförs i stöd och behandlingsplattformen istället för analogt, minskar variationen i hur programmen genomförs. Till exempel får invånare instruktioner på samma sätt oavsett vem behandlaren är. När interventionerna är standardiserade, har vi bättre underlag för uppföljning, utvärdering och forskning på dem. Det förväntas leda till mer forskning och utvärdering än vid analoga arbetssätt, så att våra kunskaper om vilka interventioner som är effektiva ökar i en snabbare takt, och leder till en snabbare utveckling av vård och behandling.

Mer jämlik vård. Att använda stöd- och behandlingsplattformen istället för ett analogt arbetssätt bidrar till en mer jämlik vård, på flera sätt:

• Fler invånare får tillgång till samma stöd. Eftersom stöd- och behandlingsplattformen är digital, är det enkelt för verksamheter och regioner att samarbeta om att ta fram och förbättra program, och att dela med sig till varandra av program. Det leder till att allt fler invånare i Sverige kan få samma stöd, oavsett vem behandlaren är eller var i landet de bor.

• Mer strukturerat arbetssätt. Med ett analogt arbetssätt kan var och en bestämma lite från gång till gång hur de ska arbeta. Men om en verksamhet ska använda stöd och behandling behöver den bestämma hur den ska arbeta, eftersom att arbetssättet ‘byggs in’ i plattformen. Exempelvis behöver verksamheten bestämma vilka skattningar man ska använda i ett program, vilka rutiner den ska ha kring journalföring och uppföljning, och så vidare. När arbetssättet blir strukturerat, ger det också en mer jämlik vård.

Fler invånare får hjälp. Att använda Stöd och behandling kan leda till att fler invånare får hjälp totalt sett. Stöd och behandling bidrar på flera sätt.

• En kanal som passar flera. Invånare som inte annars skulle ha sökt vård kan välja att gå digitala stöd och behandlingsprogram, så att fler invånare får hjälp. Det kan vara personer som arbetar mycket, personer som bor långt bort, personer som inte vill ses fysiskt, eller personer som av andra skäl inte skulle ha sökt fysisk vård.

• Kortare väntetider. När verksamheten använder Stöd och behandling frigörs tid för vårdpersonalen (se nyttobeskrivningen för frigjord tid ovan). Den frigjorda tiden kan exempelvis användas till att behandla fler, så att köerna och väntetiderna kortas ner. Det gör att fler invånare får hjälp när de behöver, och minskar risken för att de ska bli mer sjuka eller sjuka på andra sätt.

Invånare får bättre hjälp. Flera faktorer bidrar till att stöd- och behandlingsprogrammen ofta ger invånare bättre hjälp än analoga program:

• Högre kvalitet på programmen. Flera faktorer bidrar till att stöd- och behandlingsprogram ofta håller högre kvalitet än analoga program:

  • Fler kompetenser bidrar. Eftersom programmen är digitala, är det enkelt för flera personer och kompetenser att samarbeta kring framtagandet, så att kvaliteten höjs. Exempelvis är program ofta framtagna i samarbete mellan vårdpersonal med olika expertis, designers och kommunikatörer, som alla med sina olika kompetenser bidrar till att göra programmen bättre.

  • Granskas oftare. Programmen granskas oftare utifrån begriplighet och tillgänglighet, så att innehållet är lättare att förstå och tillgängligt för fler.

  • Vårdpersonal har mer tid för eftertanke. Med ett asynkront arbetssätt får vårdpersonal mer tid för eftertanke innan hen återkopplar till invånaren, så att kvaliteten på återkopplingen blir högre.

• Invånare förstår innehållet bättre. Det finns många aspekter i stöd och behandling som bidrar till att invånare förstår innehållet bättre jämfört med om det hade presenterats analogt:

  • Invånaren kan ta till sig innehållet i sin egen takt, och repetera hur mycket hen vill, istället för att ta till sig innehållet på vårdens villkor, exempelvis vid en viss plats och vid en viss tid.

  • Invånaren får mer tid för eftertanke mellan kontakter med vårdpersonalen.

  • Vårdpersonalen får mer tid för eftertanke innan hen återkopplar till invånaren så att kvaliteten på återkopplingen blir högre.

  • Invånaren skickar meddelanden för att fråga om sådant hen undrar över, och ställer frågor som hen kanske inte kommit ihåg att ställa om hen hade väntat till nästa besök eller behövt ringa i telefon.

• Invånaren är mer motiverad att genomföra programmet. Med en bättre förståelse för informationen och tätare kontakter med behandlaren, ökar motivationen att fullfölja programmet.

• Vårdpersonal sätter snabbare in förändringar. Eftersom vårdpersonalen kan följa invånarens framsteg och ha tätare kontakt med invånaren, kan hen snabbare märka om någon förändring behövs i behandlingen och sätta in den snabbare.

• Bättre besök när invånaren besöker vården fysiskt.

  • Invånare får stöd att förbereda sig bättre inför fysiska besök med hjälp av informationen i programmet och kan ställa “rätt” frågor.

  • Vårdpersonal förbereder sig bättre inför fysiska besök, med hjälp av den information som invånaren gett i programmet.

  • Allt finns digitalt så invånaren glömmer inte papper och formulär inför besöket.

Bättre arbetsmiljö för vårdpersonal. Flera aspekter med stöd och behandling kan bidra till att förbättra arbetsmiljön för vårdpersonal.

• Omväxling i arbetet. Vårdpersonal kan arbeta omväxlande med fysiska och digitala behandlingar.

• Arbeta hemifrån. Stöd och behandling gör det möjligt för vårdpersonal att arbeta hemifrån eller på distans. Om arbetsgivaren tillåter det, kan de få en bättre balans mellan arbetsliv och privatliv.

• Utveckla digital kompetens.

• Ta del av ny sakkunskap och områden. Eftersom stöd och behandling är digital kan flera personer och kompetenser samarbeta för att ta fram en behandling. Det gör att kompetenser som annars inte skulle mötas kan träffas och dela kunskap med varandra.

Kostnader

Kostnader som värderas i pengar

För att nyttorna ovan ska uppstå, krävs kostnader för:

Engångskostnader:

• Utveckling av program

• Införande och förändringsledning

• Ta fram rutiner

Löpande kostnader

• Stöd och behandlingsplattformen

• Förvaltning av program

• Stöd för användning

• Samordning

• Styrning

• Efterleva rutiner

• Kvalitetssäkring

Risker

Nedan finns risker kopplade till användningen av stöd och behandling.

Invånare får inte den hjälp de behöver. Det finns en risk att stöd och behandling används på sätt som gör att invånare inte får den hjälp de behöver. Det skulle kunna orsakas av flera skäl:

• Vårdpersonal startar program utan tillräcklig bedömning. Vårdpersonal startar program utan att ha bedömt invånarens behov tillräckligt, så att invånaren går fel program- exempelvis ett digitalt program där det hade behövts ett fysiskt, eller ett visst program när det hade behövts ett annat. Detta är ganska vanligt och orsakas ofta av att verksamheten har felaktiga förväntningar på stöd och behandling.

• Vårdpersonal missar dåligt mående hos patienten. Det kan till exempel handla om att missa brådskande meddelanden som invånaren skickar, eller att det hade behövts fysiska möten för att se, höra och känna på patienten för att uppfatta dåligt mående.

• Sämre kommunikation. För många är det en omställning att uttrycka sig i skrift och det kan göra att kommunikationen blir sämre än vid en analog behandling.

• Invånare avsätter inte den tid som behövs. När invånare kan arbeta med programmet var och närsomhelst, finns en risk att de inte prioriterar att arbeta med det.

Minskad trygghet för invånare. Flera aspekter kan bidra till att invånare känner en minskade trygghet jämfört med om de erbjudits en analog behandling:

• Invånare vill helst ha personlig kontakt. Många invånare uppfattar personlig kontakt och fysiska möten som den bästa formen för behandling. De kan uppleva sig avfärdade av vården när de erbjuds en digital behandling, och det kan minska tryggheten.

• Sämre kommunikation. För många är det en omställning att uttrycka sig i skrift och det kan göra att kommunikationen blir sämre än vid en analog behandling.

Hinder för att få större nytta än idag

Nedan är hinder som finns i vissa fall, för att få ut all den nytta som identifierats ovan.

Inte tillgängligt för alla. Idag saknas stöd för andra språk än svenska, tillgänglighetsanpassning för video, och tillgång för personer som saknar e-legitimation, samt för personer som inte är vana vid datorer.

Vårdpersonalen använder inte stöd och behandling. Flera saker kan göra att vårdpersonalen drar sig för att använda stöd och behandling:

• Vårdpersonalen vill helst ha personlig kontakt. Många som arbetar i vården uppfattar personlig kontakt och fysiska möten som den bästa formen för behandling och väljer därför att inte använda stöd och behandling.

• För lite stöd för digital kompetensutveckling. En del som arbetar i vården är inte vana vid datorer, och får för lite stöd för att börja arbeta med det.

• För lite stöd i omställning till helt nya sätt att arbeta. Att arbeta med stöd och behandling handlar inte bara om digital kompetens utan även om att använda helt nya arbetssätt. Om organisationerna inte stödjer en omställning till nya arbetssätt blir det svårt för enskilda att ställa om.

• Besvikelse över verktyget. När vårdpersonal har förväntningar på stöd och behandling som verktyget inte möter, kan de bli besvikna och mindre benägna att använda det.

Regionerna använder inte varandras program. Om regionerna inte samarbetar kring program utan producerar sina egna, går de miste om nyttor i form av frigjorda resurser och mer jämlik vård.