SKLTP VP - Instruktioner för utvecklare

Ytterligare information om koden m.m. hittas i SAD:en, på sidan SKLTP VP SAD - Implementationsvy

 

Initial uppsättning av utvecklingsmiljön

Sätt upp utvecklingsmiljö enligt följande: Generella instruktioner för utvecklare.

När detta är gjort kan man hämta ut källkoden för virtualiseringsplatformen på GitHub - skltp/vp

 

Exempel på checkout kommando för virtualiseringsplatformen

╰─$ git clone https://github.com/skltp/vp.git Cloning into 'vp'... cd vp

Öppna därefter ett kommandofönster och gå till installations-mappen, för att bygga och testa källkoden med hjälp av Maven:

mvn clean install

Hur köra automatiska tester

Alla automatiserade enhetstester och integrationstester går att köra via Maven utan att någon infrastruktur behöver vara uppsatt.

mvn clean verify

Hur ser det ut i utvecklingsmiljön?

Efter att koden importerats i en lämplig utvecklingsmiljö (IntelliJ eller Eclipse t.ex.) så kan applikationen startas i run/debug som VpServicesApplication:

Applikations-strukturen ska i IntelliJ se ut som detta:

Hur commita kod

För att committa källkod på GitHub följer vi standardproceduren beskriven på: Generella instruktioner för utvecklare.

Hur göra en release

För att bygga en release följer vi standardproceduren beskriven på: Generella instruktioner för utvecklare.

Lokal verifiering

För att verifiera att VP är installerat och igång på ett normalt sätt, så kan man anropa statustjänsten med t.ex. Curl, se punkt 4 på denna sida: SKLTP VP - Installation

För att anropa VP med Soap-requests så behöver man sätta upp en testmiljö med t.ex. SoapUI.

Övrigt

Camel implementerar ett så kallat domän-specifikt språk (E)DSL. Detta används för att styra data flödet mellan olika processer. Vilket görs genom att man skapar upp ett eller flera flöden kallade Routes i en Routebilder.

Dessa Route:s kan i sin tur ha olika in och utgångar eller vara sammankopplade. Detta gör att det är enkelt att skriva kod där varje steg i processen kan utföras av en enskild klass med en specifik uppgift. Dessa steg kan sedan relativt enkelt kopplas samman i flöden som är enkla att överblicka och följa. Det gör det även enkelt att lägga till eller dra ifrån steg i processen, skapa undantag och vägval efter behov och/eller återanvända flera steg i en process genom att skapa en specifik Route för dessa.

De Routes/Flöden som styr data-flödet i VP skapas upp i klassen VPRouter. Den klassen är en väldigt bra ingång för att få en överblick över VP.

För att flytta data mellan processerna i routen används ett Exchange objekt. Detta är en realisering av konceptet Message exchange pattern vilket vi känner igen från t.ex. Rest SOAP etc.
I VP emanerar Exchange objektet från en web-socket, och den använder Exchange objektet som placeholder för data som kommer in den vägen. Payloaden, SOAP meddelandet, hamnar i attributet In.Body Headrar placeras i In.Headers etc. o.s.v.

I princip kan/bör varje steg i flödet genom VP motsvaras av en implementation av interfacet Processor, vilket har en metod process, som tar just en Exchange.

Exchange In vs Out: En egenhet är att om man exempelvis vill göra ändringar i In.Body innan den skickas vidare till nästa steg så görs detta enklast genom att stoppa tillbaka ändringen i In.Body. Det kan verka lite ointuitivt först, men under förutsättning att vi inte försökt sätta Out “manuellt” så används In som Out till nästa steg. På det viset följer övriga attribut som headers, attachments etc. med automatiskt.

I praktiken jobbar de olika stegen i VP i huvudsak med attributen: In.Body (Soap meddelandet), In.Headers för att läsa headers som kommit in och lägga till headers som behöver läggas till åt Producenten, samt Propertys vilka ligger direkt på Exchangen och används för att överföra data mellan de olika stegen i flödet.

En annan egenhet är att strömmad data kan realiseras lite olika. I VP:s fall så är bodyn, direkt ur lådan, ett läs-en-gång attribut. Vi har kringgått detta genom att slå på streamCaching.