Evidens för behandlingsprogram
Tänk så här
Leta upp grupperingar i din organisation som arbetar med dessa frågor. Ta hjälp av dem att fastställa en rutin för validering av producerade moment och uppföljningar när momentet används i patientmötet. Grupperingar för kunskapsstöd och kunskapsstyrning kan finnas på olika nivåer, lokalt, regionalt, nationellt. Du söka bland medicinskt ansvariga, processledare, forskningsenheten, programgrupper, medicinska rådgivare.
Behöver programmet prövas för att få användas storskaligt av invånare?
Hur skall programmet prövas om detta behövs?
Vilken evidens krävs – räcker beprövad erfarenhet och hur dokumenteras detta?
Vetenskapliga krav
Det finns varierande synpunkter på vilka vetenskapliga krav som ska ställas på internetbaserade stöd- och behandlingsprogram och framförallt behandlingsprogrammen. Generellt kan tyckas att kraven ska vara högt ställda utifrån vetenskap och behandlingseffekt. Patienterna ska få en behandling som förväntas ge en viss effekt och upplevas stabil och säker.
Internetbaserade behandlingsprogram ska likställas med traditionell behandling inom hälso- och sjukvården och det ska ställas samma krav på bästa tillgängliga kunskap.
Stödprogram är att betrakta som insatser till invånare/patient/brukare där det inte nödvändigtvis behöver ställas samma vetenskapliga evidens och krav på som på ett behandlingsprogram. Det utesluter dock inte att ett stödprogram ska utvärderas och utgå från bästa tillgängliga kunskap. Det ska alltid framgå vem som är ansvarig för programmet.
Öppna upp för att ständiga förbättra och utveckla mötet med patienten
Alla möten i vården utgör en potentiell källa för patientnära forskning. Det betyder inte att alla patienter ska bli föremål för att ingå i studier eller prövningar, eller att all vårdpersonal ska arbeta med forskning. Men i stort sett alla möten bör vara möjliga att följa upp resultatmässigt. Därmed är varje möte möjlig att forska på eller använda för metodutveckling och förbättringsarbete om inte prospektivt så i alla fall retrospektivt. Det viktiga är skapa en känsla, kultur och arbetsmiljö som är positiv till evidens och introduktion av nya metoder och nya arbetssätt.
Verksamhetens beslut och behandlarens ansvar
Det är verksamhetschefen som har det övergripande ansvaret för vården och vilka behandlingsmetoder som ska användas. Behandlaren har ansvaret för bedömning och behandling för den enskilde patienten. Detta innebär val av behandlingsmetod och bedömning av behandlingsprogrammet, vilket ska ske inom ramar som verksamhetschefen har beslutat om. För att underlätta detta val bör varje behandlingsprogram innehålla en innehållsdeklaration, en beskrivning av programmet, för att kunna välja rätt program för patienten. Det ska även framgå vem som är ansvarig för programmet.
I dagsläget är det upp till varje verksamhet att avgöra vilka behandlingsprogram som används i reguljär vård.
När det gäller annan vård och behandling sker reglering genom hälso- och sjukvårdslagen, Socialstyrelsens riktlinjer och att landsting och kommuner kan ha särskilda krav genom olika styrande dokument.
Det är ingen skillnad i behandlingsansvaret för en behandling som utförs på sedvanligt vis, gentemot en behandling som erbjuds via ett behandlingsprogram via internet. Vare sig det är ett behandlingsprogram som är framtaget inom en klinik eller om det är ett behandlingsprogram som är upphandlat. Det är behandlaren som väljer att använda behandlingsprogrammet i det aktuella fallet som bär ansvaret för behandlingen.
Bedömningen - matchar programmet individens behov och förutsättningar?
Som i all annan behandling är det viktigt att klargöra om behandlingsformen passar för patienten och att det finns rutiner för att säkerställa att rätt patient får del av behandling via internet för att
säkerställa en hög patientsäkerhet.
Källa:
SKL rapport 2014. "Internetbaserade stöd- och behandlingsprogram inom vård och omsorg".
SOU 2017:48. "Kunskapsbaserad och jämlik vård. Förutsättningar för en lärande hälso- och sjukvård"
