Interoperabilitetsspecifikation

En interoperabilitetsspecifikation är enligt T2 - välfärden “ett samlingsbegrepp för överenskommelser som beskriver förutsättningar och krav för digitala tjänster”. Syftet med samverkan ska alltid framgå av specifikationen.

Interoperabilitetsspecifikationen ska belysa samverkan ur legalt, organisatoriskt, semantiskt och tekniskt perspektiv. I T2 - välfärden representeras vart och ett av dessa perspektiv som egna byggblock och nedan används samma nomenklatur för att beskriva delarna.

Varje perspektiv kan hänvisa till eller inkludera befintliga standarder och/eller specifikationer. Vid hänvisning till artefakter som specifikationsägaren inte styr över behöver det finnas information om version för att hantera förändringar.

I svensk interoperabilitetsarkitektur inom vård och omsorg tillämpas ofta en metod för verksamhets- och informationsanalys som kallas VI-metoden, vilken beskrivs i VI-boken. Leverabler från VI-metoden utgör ett underlag för och ibland del av innehållet i de olika interoperabilitetsspecifikationerna.

Legal interoperabilitetsspecifikation

Klargör de legala förutsättningarna som möjliggör eller begränsar informationsutbytet för det specifika syftet med samverkan. Specifikationen omfattar även områden som informationssäkerhet, informationsklassning, personuppgiftsansvar, med mera.

Organisatorisk interoperabilitetsspecifikation

Utgör grunder för samverkansöverenskommelser mellan organisationer gällande hur information ska utbytas. Den stipulerar de verksamhetsmässiga förutsättningarna i informationsutbytet avseende hur olika aktörer förväntas agera i olika situationer och lägger grunden för att samverkan i gemensamma processer görs möjlig.

Semantisk interoperabilitetsspecifikation

Beskriver överenskommelsen om vilken information som utbyts, samt förutsättningar för att innebörden av utbytt information förstås och bevaras under utbytet mellan parter och producerar meningsfulla resultat för slutanvändaren.

Utifrån semantiska modeller, bl.a. informationsmodeller och begreppsmodeller, kan informationsutbytet realiseras med en specifik syntax (exempelvis terminologi, koder, och standardiserade datatyper) enligt någon standard för informationsutbyte, t.ex. FHIR eller RIV-TA BP2.1.

I VI-metoden dokumenteras informationsbehovet för en eller flera verksamhetsförmågor i ett antal informationsmodeller på olika nivåer. Informationsmodellerna och relaterade begreppsmodeller samlas i en informationsspecifikation. Informationsspecifikationen är en semantisk interoperabilitetsspecifikation på logisk nivå. Samlingsnamnet integrationsprofil används i VI-metoden för att realisera innehållet i informationsspecikationen och uttrycka den avgränsade informationsmängden kopplat till en specifik interaktion eller resurs som återges med en specifik standards syntax. I FHIR kan detta uttryckas i en implementationsguide (ImplementationGuide) medan det i RIV-TA Basic Profile 2.1 uttrycks i en tjänstekontraktsbeskrivning.

Bilden visar användning av semantiska modeller i informationsspecifikationer och integrationsprofiler i VI-metoden.

Referensmodeller

Modell över återanvändbara entiteter som är (relativt) oberoende av sammanhang eller användningsfall. Utifrån referensmodeller kan man ta fram verksamhetsorienterade informationsmodeller inom olika områden. En lista över de vanligast förekommande referensmodellerna inom vård och omsorg finns i VI-boken.

Verksamhetsorienterade domäninformationsmodeller

En informationsmodell på logisk nivå över all den verksamhetsinformation som är relevant inom en viss domän eller kontext. Till exempel laboratoriemedicin eller läkemedel.

Verksamhetsorienterade meddelandeinformationsmodeller

En informationsmodell på logisk nivå över all den verksamhetsinformation som är relevant att överföra mellan två aktörer i en viss verksamhetsprocess. Dessa består av en delmängd av domänmodellen.

Meddelandeinformationsmodeller

En representation av den verksamhetsorienterade informationsmodellen enligt en viss syntax och/eller enligt en specifik standard för interoperabilitet. Det kan exempelvis vara en XML-struktur i ett XML-baserat meddelande eller en JSON-struktur i en JSON-baserad resurs.

Teknisk interoperabilitetsspecifikation

Beskriver tekniska krav och förutsättningar för hur integrationen ska utformas gällande standarder, protokoll, säkerhetsmekanismer, felhantering och tekniska komponenter. Val av interoperabilitetsstandard ger ofta mekanismer för hur den tekniska interoperabilitetspecifikationen ska uttryckas och vilka vägval man behöver ta i utformningen av denna.

Till exempel föreskriver RIV-TA Basic Profile 2.1 vilket protokoll som ska användas i överföringen och hur specifika attribut ska anges i dessa protokoll (SOAP WS) medan man för varje teknisk interoperabilitetsspecifikation måste ange mekanismer för SOAP-fel och användning av engagemangsindex.

Ett andra exempel är att vid tillämpning av FHIR måste man välja överföringsmekanism (REST, Messaging och så vidare) samt vilka säkerhetsprotokoll, CRUD-operationer (vid REST) och sökparametrar (vid REST) den digitala tjänsten stödjer.