Positionering av arkitekturen

T2 - referensarkitektur för interoperabilitet inom svensk vård och omsorg (T2 - vård och omsorg) är en specialisering av T2 - referensarkitektur för interoperabilitet inom svensk välfärd (T2 - välfärden).

Specialiseringen syftar till att detaljera och vidareutveckla T2 - välfärden inom kontexten för vård och omsorg och med exemplifieringar som är relevanta för informationsområdet och aktörslandskapet. En del av materialet kan säkert anses vara relevant även för andra specialiseringar men har här beskrivits mer utifrån det aktuella området istället för att beskrivas generiskt i T2 - välfärden.

T2 - vård och omsorg ersätter inte T-Boken som helhet, utan beskriver alternativa mönster och modeller för samverkan. Merparten av T-bokens innehåll och anvisningar är fortsatt giltigt även för arbete som bygger på T2 - vård och omsorg, i synnerhet gällande de verksamhetsmässiga delarna.

Arkitekturen är tänkt att möjliggöra direktkommunikation mellan aktörer och samverkan via fler API-standarder än Basic Profile 2.1 som ligger till grund för dagens tjänstekontrakt för nationell samverkan. Arkitekturen föreskriver inte någon specifik standard men avser att genom ändrat mönster för kommunikation mellan parter underlätta att använda fler standards och implementationer av standards med minimerat beroende av modifieringar. De standards som används bör vara såväl öppna som förvaltade.

Arkitekturen är också tänkt att ge ny funktionalitet i form av till exempel stora datamängder, strömmande data. Dessutom är avsikten att säkerställa robusthet, hög säkerhet samt flexibilitet. Detta genom att minimera det driftsmässiga beroendet till komponenter som förvaltas av andra aktörer än de faktiska samverkande parterna.

T2 - vård och omsorg kan användas för att realisera samverkan i flera olika sammanhang, inom en region, mellan kommun och region, med privata aktörer, mm. Man bör kunna använda arkitekturens mönster för såväl lokala som regionala och nationella behov. Arkitekturen förutsätter inte en central part/aktör för att etablera en interoperabel samverkan mellan parter.

T2 - vård och omsorg bör framgent fortsatt hållas linjerad med de mönster som etableras för samverkan inom Myndighetssverige då de allra flesta aktörer inom kommunal och regional verksamhet även samverkar med diverse myndigheter.

Här ges en bild av nuläget gällande samverkan, hur målet för hur T2 - vård och omsorg kan användas för att realisera infrastrukturer, möjliggöra etablering av federationer för informationsutbyten, samt verka för en kostnadseffektiv digitalisering av regionala och kommunala verksamhetsområden utan onödig komplexitet.

Nuläget

Samverkan enligt T-boken

Samverkan enligt T-boken sker idag med tjänstekontrakt utformade enligt profilen Basic Profile 2.1 som bygger på SOAP och XML. Många tjänstekontrakt är nationellt överenskomna och publicerade på rivta.se, men det finns även tjänstekontrakt som tagits fram och används inom en specifik region eller organisation.

Samverkan inom svensk vård och omsorg sker i ett nätverk av tjänsteplattformar och alla anrop mellan regioner eller till gemensamma tjänster går via en nationell tjänsteplattform som driftas och förvaltas av Inera. Samverkan inom en region går ofta via en regional tjänsteplattform.

Utökad behovsbild

Under 2019 utreddes av Inera vilka samverkansbehov som identifierats, men som inte kunde tillgodoses av dagens arkitektur och infrastruktur. Behoven sammanfattas nedan:

  • Det ska vara möjligt att samverka via andra profiler än Basic Profile 2.1. Specifikt efterfrågas stöd för REST-baserade API:er som till exempel FHIR inom hälso- och sjukvården.

  • Säkerhet bör linjeras med Referensarkitektur för identitet och åtkomst.

  • En enklare och mer behovsdriven adressering.

T2 - vård och omsorg och Myndighetssverige

Regioner och kommuner kommer behöva ansluta till Ena framgent, både för kommande europeiska initiativ såsom Single Digital Gateway och för annan framtida samverkan med Myndighetssverige.

Parallellt med T2-arbetet under 2021 har det funnits en del korsbefruktning mellan T2-arbetet och regeringsuppdraget att etablera Ena - Sveriges digitala infrastruktur under ledning av DIGG. Samverkan har skett främst inom områdena tillits-, identitets- och åtkomsthantering.

Målbild

Målbilden är att T2 - vård och omsorg ska möjliggöra etablering av infrastruktur och samverkan som kompletterar dagens samverkan med tjänstekontrakt enligt SOAP/XML-profilen Basic Profile 2.1, förmedlad via Nationella Tjänsteplattformen. I detta syfte presenteras specifikt T2:s stöd för samverkan enlig REST samt HL7 FHIR nedan.

Ytterligare ett mål är att möjliggöra ett eller flera mer dynamiska ekosystem där olika aktörer kan delta och fylla olika behov, samt att lokalt etablerad samverkan enkelt kan skalas upp till att inkludera fler aktörer. Vi belyser detta ur T2 - vård och omsorgs beskrivning av begreppet informationsfederation.

REST-baserad samverkan

Det finns uttryckta behov av att samverka via REST-baserade gränssnitt och detta är en av de starkaste drivkrafterna bakom T2 - vård och omsorg. Detta då REST-baserade API:er är de facto-standard idag vid integrationer. SOAP och XML upplevs som krångligt och omständligt, det är svårare att få tag i utvecklingskompetens för SOAP, samt att moderna utvecklingsverktyg har betydligt bättre stöd för REST än för SOAP.

T2 - vård och omsorg ställer inga specifika krav på gränssnittens semantiska och tekniska utformning. Det som ställs krav på är att hantering av identitet och åtkomst linjerar med T2:s anvisning för detta.

Inom Myndighetssverige har man tagit fram en REST API-profil, som publiceras av Digg, https://dev.dataportal.se/rest-api-profil, vilken rekommenderas att API:er utformas i enlighet med. Där det inte är lämpligt är till exempel när man följer en etablerad standard (till exempel HL7 FHIR) eller när antalet parter som redan nyttjar API:et är stort och en ändring skulle bli mycket kostsam. Det finns skäl att tro att likartat utformande av API:er kan bidra till en ökad digitaliseringstakt på sikt.

Samverkan enligt HL7 FHIR

FHIR står för Fast Healthcare Interoperability Resources och är en standard för elektroniskt informationsutbyte med stor spridning i världen. Standarden är inriktad mot vårdrelaterat informationsutbyte.

Vägledning T2 - FHIR beskriver vilka förutsättningar det finns för att rekommendera FHIR som lämplig standard vid realisering av de gemensamma digitala tjänster som härletts ur T2 - Vård och omsorg. FHIR är fokuserat på själva utbytet av information mellan två system. Så det är inte på förhand uppenbart hur eller om standarden kan vara ett stöd vid realisering av tjänster av mer infrastrukturell karaktär som beskrivs i T2-arkitekturerna. Utgångspunkten är att det är kostnadseffektivare för samverkande parter att kunna nyttja samma interoperabilitetsstandarder för all kommunikation inom en informationsfederation.

Federationer för informationsutbyte

Ett centralt begrepp i T2 - vård och omsorg är informationsfederation. Federationen är det som knyter ihop samverkan för ett visst område och vissa aktörer. En federation för informationsutbyte kan vara mer eller mindre omfattande.

Kännetecknande för en federation är att det finns en utpekad federationsoperatör och att denne hanterar nödvändiga avtal och överenskommelser mellan federationens aktörer. Federationens överenskommelser kan vara att definiera vilka interoperabilitetsspecifikationer och integrationsprofiler som skall uppfyllas av de olika aktörerna, hur livscykelhantering skall hanteras, hur tillit skall upprätthållas, hur åtkomstpolicyer ska utformas, anslutningsprocesser, kvalitetssäkringskrav, med mera.

En tanke för framtida federationer är GDPR:s krav på personuppgiftsbiträdesavtal skulle kunna hanteras inom federationen, av federationsoperatören, för alla biträden. På så sätt skulle man underlätta för nya aktörers etablering på tjänsteleverantörsmarknaden och gynna digitaliseringen av vård och omsorg ur ett nationellt perspektiv.

Vidare pekar federationen på hur samverkan ska möjliggöras avseende val av gemensamma infrastrukturtjänster om sådana behövs.

Skalbar samverkan

Att skapa skalbar samverkan avser att arkitekturen i sig inte ställer några komplicerade krav på parter med behov av att etablera samverkan. Man nyttjar de mönster man har behov av beroende på omfattningen av samverkan. Om det till exempel initialt är få samverkande aktörer kan man konfigurera anropsadresser hos varje part för att när antal aktörer växer införa tjänsteregistrering och -sökning.

För att detta skall möjliggöras rekommenderas att man skiljer på rollerna federationsoperatör och infrastrukturtjänsteleverantör. Infrastrukturtjänsteleverantörer kan erbjuda sina tjänster till flera federationer.