Introduktion

Bakgrund

För över ett decennium sedan publicerades Referensarkitektur för vård och omsorg - T-boken, vilken beskriver en referensarkitektur för interoperabilitet för svensk vård och omsorg. Denna arkitektur realiserades dels genom att man etablerade en teknisk infrastruktur bestående av en nationell tjänsteplattform och ett antal regionala tjänsteplattformar, dels av att man etablerade nationella förvaltningsgemensamma tjänstekontrakt för utbyte av information. Infrastrukturen bygger på logiskt adresserade tjänsteanrop som förmedlas via ett nätverk av tjänsteplattformar. Utformning av tjänstekontrakt i XML, realisering av kuvertering med SOAP, anropsförmedling via tjänsteplattformar, samt andra aspekter kring arkitekturens tillämpning beskrivs av tekniska anvisningar på rivta.se.

Sedan ett antal år har en ny standard för informationsutbyte inom vård och omsorg fått spridning - HL7 FHIR. Denna standard förvaltas av HL7 (Health Level Seven), en internationell organisation bestående av experter inom hälso- och sjukvård som samarbetar för att skapa standarder för utbyte, hantering och integration av elektronisk hälsoinformation. FHIR är av industrin vald standard för att lösa federala krav på informationsutbyte inom vården i USA. Standarden har även stor spridning inom EU. Viljan att kunna utbyta information enligt FHIR-standarden är en stark drivkraft till att denna arkitektur tagits fram.

Ytterligare drivkrafter har varit att det inom IT-industrin har blivit de facto-standard att utforma tjänster enligt den arkitekturella stilen REST. SOAP har nästan helt fasats ut. Idag finns många moderna verktyg med stöd för REST, men få för SOAP. De flesta IT-utbildningar idag lär ut REST, men sällan SOAP eller XML.

SOAP är en robust och kompetent modell för tjänstesamverkan, men av flera skäl behöver svensk vård och omsorg en arkitektur och infrastruktur som har stöd för REST-baserade digitala tjänster generellt, och FHIR specifikt.

Under de senaste åren har det hänt mycket inom interoperabilitetsområdet och behovet av en moderniserad interoperabilitetsarkitektur för vård och omsorg är tydligt. På EU-nivå har det tagits fram ramverk för interoperabilitet (EIF) samt en referensarkitektur för interoperabilitetsarkitekturer (EIRA). På nationell nivå har det tagits fram en svensk anpassning av EIF, Svenskt ramverk för digital samverkan, och det pågår etablering av en förvaltningsgemensam infrastruktur, Ena - Sveriges digitala infrastruktur. Kraven på accelererad digitalisering och utökat stöd för interoperabel samverkan är stora.

Syfte

Syftet med framtagandet av denna referensarkitektur är att möjliggöra säkert och robust interoperabelt informationsutbyte mellan aktörer inom vård och omsorg, med flexibilitet att möta dagens och framtidens behov.

Fokus för arkitekturen är att beskriva aspekter, utmaningar och hantering för samverkan mellan organisationer. Det är i denna kontext som eventuella rekommendationer har sin grund. De mönster för samverkan som presenteras kan även användas inom en organisation.

T2 - referensarkitektur för interoperabilitet inom svensk vård och omsorg är en specialisering av T2 - referensarkitektur för interoperabilitet inom svensk välfärd. Dessa kommer härefter refereras till som T2 - vård och omsorg respektive T2 - välfärden.