Arkitekturprodukter & mallar
Beskrivning | Arkitektur-perspektiv | Verksamhets-område | Publicerad / Version |
---|---|---|---|
I denna del av ramverket specificerar vi hur arkitekturbeskrivningar bör organiseras och uttryckas. |
|
| 2019-12-12/19 |
Innehållsförteckning
Enkel text
Här specificerar arkitekturramverket hur det som arkitekterna i nätverket producerar ska struktureras för maximal återanvändbarhet och nytta. För att kunna åstadkomma detta så krävs att olika arkitekter använder samma språk och att de går att relatera det som produceras till andra komponenter som hör ihop.
För arkitekter
I denna del av ramverket specificerar vi hur arkitekturbeskrivningar bör organiseras och uttryckas. I detta avsnitt kommer vi att specificera de termer och relationer som vi använder i sammanhanget. Definitionerna av termerna och relationerna härstammar från ISO 42010, ofta i den form som specificerats av TOGAF. Exempel på sådana termer är intressen, perspektiv (vypunkter), modelltyper och arkitekturmodeller. Syftet är att skapa ett enhetligt sätt att beskriva arkitekturer utifrån återanvändbara arkitekturella byggblock.
Det finns ett flertal undersidor till denna som innehåller mallar för att beskriva arkitektur av olika slag.
ISO 42010
ISO/IEC 42010 är en internationell standard (som oförändrad gjordes till Svensk standard) som specificerar hur en arkitekturbeskrivning ska vara strukturerad och vilket innehåll den ska ha.
För mer information: SS-ISO/IEC/IEEE 42010:2012
Standarden innehåller följande centrala begrepp:
Intressenter och Intressen
Intressenter är individer, team, organisationer, eller klasser av dessa, som har intresse av systemet som ska beskrivas.
Intressen (eng. concern) är angelägenheter som är relevanta för en eller flera aktörer. Detta omfattar exempelvis beteende, användning, struktur, funktionalitet, prestanda, säkerhet, utbytbarhet, hanterbarhet etc.
Intressenterna och deras intressen beskrivs normalt sett i en intressentanalys och återfinns oftast i de inledande kapitlen av en arkitekturbeskrivning.
Elementen Intressent och Intresse finns definierade i Metamodell Strategi.
Arkitekturbeskrivning och Arkitektur
Arkitekturbeskrivningar är arbetsprodukter som beskriver exempelvis system-, verksamhets- eller mjukvaruarkitektur. Man skiljer alltså på själva arkitekturen och den produkt som beskriver ett systems arkitektur. System är, i ISO 42010, ett vitt begrepp och omfattar hårdvara, mjukvara, data, människor, processer, procedurer, byggnader och material.
Ibland används termen arkitekturprodukt med betydelsen att det är något som skapas genom arkitekturarbete, exempelvis en arkitekturbeskrivning. Arkitekturprodukter kan även vara delar av en arkitekturbeskrivning. Mer om detta i följande kapitel.
Arkitekturperspektiv och vyer
Ett arkitekturperspektiv (eng. viewpoint) beskriver hur arkitekturvyer utformas, tolkas och används för att inrama och uttrycka hur specifika intressen adresseras av arkitekturbeskrivningen.
I Arkitekturramverket finns idag sex perspektiv på hög nivå; strategi, verksamhet, information, teknik, säkerhet, realisering.
Arkitekturperspektiven styr hur arkitekturvyer utformas. Vyerna är del av arkitekturbeskrivning och kan liknas vid kapitel i som samma.
Arkitekturvyerna ska berätta hur olika intressenters intressen adresseras av arkitekturen. I sin enklaste form kan detta uppnås genom att intressentanalysen kompletteras med hänvisningar till vilka kapitel som är relevanta för respektive intressent och deras frågeställningar/intressen.
Modelltyper och Arkitekturmodeller
Arkitekturmodeller beskriver angelägenheter fristående eller samlat i en arkitekturbeskrivning. En arkitekturmodell består av arkitekturelement som även kallas arkitekturbyggblock (se TOGAF). Dessa element kategoriserade enligt de elementtyper vi definierat i arkitekturramverkets metamodell. Arkitekturelementen har också relationer mellan varandra vilka också styrs genom metamodellen som definierar vilka rekommendationer som är tillåtna. Det finns oftast flera arkitekturmodeller per arkitekturvy i en arkitekturbeskrivning.
Arkitekturmodeller visas oftast i följande former:
Kataloger. Listor av arkitekturelement som kan ha en eller flera nivåer beroende på om elementtypen tillåter nedbrytning.
Matriser. Rektangulärt schema med rader och kolumner. Ofta används olika elementtyper för rader och kolumner för att visa vilka element av en viss typ som har en relation till element av en annan.
Diagram. Grafiska representationer av element och deras relationer.
Det finns mallar för arkitekturmodeller som kallas modelltyper. Modelltyper kan definiera notation, modelleringstekniker, analysmetoder och språk som används för att skapa modeller. Modelltyper är i högsta grad återanvändbara och i Arkitekturgemenskapen samlar vi alla modelltyper på sidan Modelltyper.
I fall där arkitekten inte har en mall eller metod att använda kan en arkitekturprodukt byggas upp från grunden genom att studera de aktuella elementen/byggblocken och dess relationer.
Genom att göra överenskommelser om vilka modelltyper du ska använda i respektive arkitekturperspektiv, så standardiserar du dina arkitekturprodukter och får en högre grad av jämförbarhet och återanvändbarhet.
Följande modelltyper är exempel uppdelade på ramverkets sex olika perspektiv:
Strategiperspektiv
Förmågekarta
Strategisk struktur
Verksamhetsperspektiv
Processbeskrivning
Informationsperspektiv
Informationsmodell
Tekniskt perspektiv
Systemkarta
Systemnedbrytningsdiagram
Applikationskommunikationsdiagram
Säkerhetsperspektiv
Hotanalys
Riskanalys
Realiseringsperspektiv
Implementationsplan
Versionshantering
Arkitekturarbete är ofta iterativt och resultatet behöver granskas och hanteras av många. Därför är det viktigt att hålla reda på vilka versioner som finns av arbetsprodukterna och vilken status de har.
Versionshantering kan ske på olika sätt och på olika nivåer. De vanligast förekommande nivåerna är:
Arkitekturbeskrivning. Hela arkitekturbeskrivningen hanteras som ett konfigurationselement. Detta motsvarar den klassiska versionshanteringen för dokument och tillämpas i de flesta organisationer.
Arkitekturmodell. En inte lika vanlig nivå av konfigurationselement, men kan tillämpas om det finns arkitekturmodeller som används i många olika arkitekturbeskrivningar. Fördelen med att vara mer granulär än på hela arkitekturbeskrivningen är att delar kan uppdateras utan att relaterade arkitekturbeskrivningar behöver revideras.
Arkitekturelement. På denna nivå versionshanteras respektive element som ingår i arkitekturmodellerna. Ofta tillämpas denna versionshantering automatiskt av modelleringsverktyg för att kunna spåra vem som gjort vad i modellen. Även elementens relationer ingår i denna versionshantering.