I detta steg utvärderas patientens förmåga och vilka anpassningar som kan behövas. Det handlar om att förstå vad patienten kan göra själv och vad som kräver professionell vård.

Om vi åter igen använder diabetes typ 2; en patient med diabetes typ 2 kan ha förmågan att följa en kostplan, ta sina mediciner och till och med mäta sitt eget blodsocker. Men patienten behöver professionell hjälp för att hantera eventuella komplikationer som skador på nerver på grund av högt blodsocker över tid, och för att eventuellt eskalera behandlingen.

Detta steg är också viktigt för att balansera ansvaret mellan vårdgivare och patient. Vårdgivaren har expertkunskap och resurser för att diagnostisera, bedöma, behandla och följa upp, medan patienten har ansvaret att följa rekommenderade behandlingsplaner och att kommunicera öppet med vårdgivaren. Detta är särskilt viktigt om patienten är kognitivt nedsatt eller ett barn, där ansvaret för vård och kommunikation kan behöva justeras.

Förmåga kan därför bedömas på olika sätt, beroende på patient, typ av insats och komplexitet.

Ytterligare ett exempel kan vara möjligheten att själv kunna starta och genomföra en dialysbehandling, genom att få rätt utbildning, stöd och instruktion innan. Så kan själva tillfället skötas av patienten själv om hen fått förmåga genom rätt stöd från vården - för att då både avlasta vårdens behov av resurser, men också öppnar för patientens egna självstyre och anpassningsbarhet.